Bakgrunden till berättelsen

En artikel på Smithsonianmag.com där jag den 11 april 2018, läste om hur två vulkanutbrott mörklade stora delar av Europa under åren 536 -537, och därmed förpassade alla som levde då till en tid av missväxt och kyla. Den informationen och ett oproportionellt stort intresse för forntiden och nordisk mytologi i synnerhet, planterade ett frö i mig som nu, mer än sex år senare har mynnat ut i sagan om Odens baneman.

Från början ville jag kombinera berättelsen med mitt andra stora intresse utöver historia och mytologiska figurer, nämligen serietecknande. Men den ambitionen visade sig kräva mer än vad en man i sina bästa år med både heltidsjobb och familj på två barn, hund och en (förvisso) alldeles för förstående sambo kunde klara av innan nästa istid tog sin början.

Berättelsen om Hrafn, Järnjarlen och Oden växte ju mer jag tänkte på den, och från att ha varit ett serieprojekt blev det nu en nordisk fantasyroman i tre delar.

I skrivandets stund är den första delen snart klar, medans de två återstående delarna endast är utlagda som händelseförlopp.

Min förhoppning är att ni som läser berättelsen kommer ha lika stor behållning av det som det jag har av att skapa den. Om det beror på att det är gudarna själva som talar till mig, eller om jag bara är galen, för det känns som om det allt som oftast inte är jag själv som skriver det som kommer fram genom mina fingrars rörelser över skärmen.

Berättelsen om Hrafn bara måste berättas, och jag råkar vara den som blivit utvald till att göra det. Ingen är mer tacksam för det än jag.